sirresirre

Börjar ana en liten madman i min son, han har bråttom med allt som han kan ha bråttom med

Nu går han ju nästan hela tiden och det går fortare och fortare, han började ju gå innan han blev tio månader men endast om man lurade honom genom att hålla något åtråvärt föremål framför honom i luften som han kunde stappla sig fram föratt ta. Sen kom han på att vi bara försökte lura honom att gå så han började vägra och blev skitsur. Men vid 10½ månad knallade han helt på egen hand omkring i lägenheten och nu springer han nästan fram... var det nån som sa att det går fort?? No shit! Jag har redan börjat fila på gästlistan för hans studentmiddag.

Imorgon ska vi även hälsa på min faster Tina och kanske även kusin Albin om han är hemma, hoppas hon inte har allt för mycket supertunna glasfigurer eller dyl på typ en meters avstånd från golvet då Alexander har en förmåga att hitta allt som är farligt eller dyrt som han då ska kasta eller stoppa i munnen. Jag vet att alla barn är sånna men han är extrem, jag är helt säker på att han vet precis vad han får och inte får innan man ens har uttalat ordet Nej eller ajaj (vilket han fullständigt skiter i 97% av gångerna)

Midsommar häner över mig, ska jag ut i skogen eller ska jag vara hemma? En del av mig vill ju härja i skogen mer bästa Bergsten (men hon får inte upp mig på sin pakethållare för sämre cykelförare får man leta efter, tur att hon är överlägsen på allt annat så det inte ens märks!) Hur som helst så är det även en del av mig som är lat. Bekväm. Rädd för bakfylla och föratt bli borttappad i skogen men jag tror första delen vinner endå. Måste kolla lite mer och fundera lite mer.

Peace and love står jag i baren på torsdagen, resten skiter jag i så vi kanske ses då om det nu är någon som läster denna glest uppdaterade blogg!

Tjing!