Juleri julera!
Snart ska vi åka och fira jul med Jonas familj, det ska bli mysigt.'
Jag kommer sakna min egna, det är första gången vi inte är tillsammans på julafton men what the hell,
vi ses ju dagarna efter och då får vi se till att mysa rejält!
Förhoppningsvis träffar jag syrran iallafall på kvällen <3
Nu måste jag diska men on the bright side: Jag fick julstämning igår!
Utveckling!
Nu händer det mycket i min lilla pojkes huvud, det är så häftigt att vara med och se när han blir mer och mer personlighet! Han är envis och har exptionellt minne... det går inte att förvilla bort en tanke eller något man har lovat där inte, då kommer humöret fram.
Han har nog fått mycket av tempramentet från mammas sida av släkten, mammas farmor var inte att leka med hon inte, HON hade humör! När hon bodde på hemmet innan hon gick bort så hade hon en speciell plats i soffan där de samlades och satte sig någon där så fick dom veta att dom levde haha jag hoppas det är lika mycket krut i mig när jag är över 90.
Han har sina ritualer för sig också som bara MÅSTE göras, han MÅSTE fixa till stenarna som agerar dörrstopp nere i trapphuset innan vi kan gå upp....VARJE GÅNG! Och så jag då med min otåliga sida som bara vill gå upp på en gång och det är bara en av alla saker han har för sig. Låt oss säga såhär, mitt tålamod är gigantiskt om man jämför med innan jag fick barn, det är antingen det eller att få en ursinnig unge som skriker sig blå i ansiktet.
Ibland skulle jag vilja veta exakt hur han tänker, få vara i hans huvud en dag och se världen ur hans synvinkel, det hade varit spännande!
Ikväll är jag ensam hemma som de flesta kvällarna, folk frågar mig ofta om jag inte tycker det är ensamt och trist att vara själv men jag tycker för det mesta att det är skönt, jag har ett visst behov av att få vara ensam, kanske lite mer än andra som det verkar.
Jag behöver få lugnet som ensamhet ger, det är avkopplande på något vis.
Ja självklart tycker jag det är avkopplande fast Jonas är hemma eller om jag umgås med vänner men det är på ett annat plan.
Jag hoppas jag någon gång har råd att köpa ett litet hus i skogen som jag kan åka till ibland och koppla bort allt, men det räcker med ibland, jag älskar ljudet av staden också, det har ett betryggande brus på något sätt.
Vill så mycket men ändå inte riktigt...
Vad ska jag hitta på? Plugga? Jobba? Starta eget?
Gaaaahhh jag blir tokig!
Det ultimata vore ju att starta eget, vara sin egen chef och få bygga upp något.
Jag skulle vilja ha en butik av något slag.
Får nog bli i framtiden det.
Annars händer det inte mycket, jag jobbade på s2 i helgen och det gick bra trots en helvetisk baksmälla alà kräkningar och diverse kroppsvätskeutsöndringar (jag har aldrig lovat att denna blogg ska vara rumsren).
Glinen på s2 betedde dig som förväntat, odrägliga och viftandes med sina plastkort och papperspengar, men det fanns vissa guldkorn iallafall som förgyllde kvällen och tur var väl det =)
Min kropp har fortfarande inte återhämtat sig från i fredags när jag var ute på årets mest mousserande afterwork med mitt gamla jobbgäng, herregud va kul vi hade!!
Vi var 5 personer och det dracks minst 7 flaskor bubbel... jag minns inte om det var fler men jag skulle inte bli förvånad..
Först åt vi på Bergmästarens Hotell på deras "bergis fredag" och det kan jag verkligen rekomendera, god mat och trevlig personal. De serverade en soppa, salladsbuffe och sen fick man välja på två varmrätter som en kock la upp ute vid buffen och dessertbord med ostar o kex och annat smarrigt.
Sen vidare till Bishops arms som lätt är den trevligaste puben jag varit på iaf =)
Jag och Jessica hade lite förhör med folk här och var haha ojojoj...
Gick hem halv tolv med en pizza under armen ( som vid 5-snåret förvandlades till en pizza i toan)
Det var iallafall värt det!
Vilken bloggare jag är...
Borde jag ens ha en blogg? Nja vette fan men nu provar jag igen då får se hur det går.
Idag var Alexanders tremänning här och hälsade på =) Jag gav Malin lite mat och Alexander hjälpte till med blöjbyten men han gillade inte när jag satt med Elin i knät, nejdu då sa han: neeeej min mamma med en lite allvarlig/sur min haha.
Han behöver då inte oroa sig, det blir inget lillasyskon här inte.
Är just nu arbetslös och meningslös men det ordnar sig nog, det jobbiga är rastlösheten i kroppen. Jag tycker om att jobba. Det är så skönt när man liksom har gjort sig förtjänt av att vara ledig, då njuter man ju av det men nu är det ju samma dag varje dag. Lördag hela veckan.
J jobbar i vanlig ordning och jag sitter här och glor på tv:n, men på riktigt, finns det nåt bra att kolla på? Nej inte ett skit.
ja om man inte gillar ensam bonde söker, sol, bad och oroliga hollywoodfruar och sånt men det gör inte jag.
Tur att det finns dator när man inte har nåt annat att göra. Undrar om jag är den enda kvinnliga i min bekantskapskrets som spelar world of warcraft?
När man säger det till folk så reagerar vissa som att jag hade kläck nyheten att jag går på crack: Nej guuud du blir beroende direkt och ditt liv kommer ta slut! folk har faktiskt dött när dom har spelat så var försiktig! Eller så blir det den här: Va??? Spelar du wow?? Men du är ju av honkön! Sen följer en tystnad av typen olustig.
Jag tycker det är ett minst lika bra tidsfördriv som att kolla på Ullared eller repriser på smallville för 354:e gången.
Dags att slå igång datorn!
/s
Nån slags lista
1.Vad/vem fick dig att skratta idag? - Jonas, Alexander, Emma och Bjuggen
2. Vad gjorde du 8.00 imorse? - Torkade spyor
3. Vad gjorde du för 30 min sen? - Åt gulashsoppa, hur jag nu kunde bli sugen på det efter ovanstående..
4. Vad hände dig 1993? - Antagligen inget värt att komma ihåg iallafall
6. Tre ord varför du sist spydde? - många enheter alkohol
7. Vilken färg är din hårborste? - Svart
8. Vad köpte du sist? - Nyponsoppa, ipren och tvättmedel
9. Vad fick du senast i present? - Kommer faktiskt inte ihåg
10. Vilken färg är din dörr? - vit
11. Var förvarar du dina pengar? - Banken
12. Hur var vädret igår? - Kallt och regn tror jag
13. Vart kramades du sist? - I soffan med Alexander
14. Vad ser du fram emot? - En dag med Emma Bergsten
15. Vad är 15? - siffran före 16 och efter 14
16. Vilken skostorlek har du? -37
17. Vill du klippa dig? - ja helst en gång i månaden eller mer
18. Är du över 25? - Ja
19. Pratar du mycket? - Ja verkligen, för mycket ibland
20. Kollar du på O.C.? - ja när det gick på tv följde jag det slaviskt med Bergsten som bästa sällskap =)
21. Har ditt namn ett "x" i det? - Nej men jag är en x-men
22. Känner du någon som heter Steve? - Nej men det finns folk som heter så vet jag
23. Hittar du på egna ord? - jorå, det händer väl
25. Är du en typiskt svartsjuk person? - Jag var mer förut, det börjar gå över
26. Vad har du för mobil? - en sån där sony ericsson
27. Vem ringde dig sist? -Bjuggen
28. Biter du på naglarna? - Nej
29. Har du lockigt hår? - Verkligen
30. Vilken konsert ska du på härnäst? - Förhoppningsvis Bruce men också gärna peace and love i sommar
31. Vem är den sämsta personen i ditt liv just nu? - ingen i mitt liv men många i min omgivning
32. Hur många gånger har du svurit idag? - Ja det gör jag jämt
33. Vilket ord/ vilken mening säger du ofta? - Förbannade, kuk, helvete ( av dom fula alltså)
34. Har du sett filmen 'Donnie Darko'? -Njaaeee, har jag?
35. Ska du jobba imorgon? - Imorgon är det lördag så då jobbar jag inte
36. Vem sa du "jag älskar dig" till sist? - Jonas eller Alexander
37. Vad borde du göra nu? - Duscha och bestämma film
38. Har du något smeknamn? -Ja det finns en hög, bl.a: Tuss, sirre, sigge o lite fler
39. Sover du mycket? - jag önskade att jag kunde sova mer så nej
40. Vilken är den bästa film du sett inom loppet av 2 veckor? - shutter island
41. Vad ska du göra på lördag? - Hänga med barnet och glo på tv kanske
42. När var du ute sist? - typ 2 veckor sen med syrran o hennes kompis samt Bjuggen
43. Har du gråtit idag? - Nej
44. Är du en glad person? - Ja det får jag nog säga men jag kan bli jävligt arg också
45. Har du roligt nu? - Nej men hur ofta är det roligt att sitta vid datorn då?
46. Vad äter du helst? - Pasta med nåt gott
47. Vem var du med sist? - jag var väl med dom här hemma
48. Vad heter din mamma? - Susanne
49. Vad är hela ditt namn? - Sara katarina
50. Tycker du om någon just nu? - JA!
Tom.
Det är vad jag känner mig just nu. Jag har ju gått och fasat för den här dagen och försökt förneka att den någonsin måste komma men nu är den här. Nu är jag mätt på skitsnack och gamla djupa sår har rivits upp rejält så till den milda grad att jag måste ta hjälp föratt läka dem.
Det känns som att jag står med ena foten ut för ett stup och den andra på marken, som att det bara är en liten knuff som behövs för att jag ska ramla över kanten.
Jag trodde jag hade en liten utbyggd avsats som jag stod på med ena foten men det har bara varit en fantasi om att kunna förtränga något så mycket att det inte finns längre. Men det gör det. Det kan inte försvinna genom att förträngas.
Jag har ju vetat om det men jag har lyckats så bra med att sätta upp pjäsen som går under namnet: Det man inte tänker på har aldrig hänt. Det kan också liknas vid en skiva som jag spelat over and over hela mitt liv med samma namn. Nu har ridån gått ner, skivan är för repig för att fungera och då kommer tystnaden. Den där som tvingar en att tänka. Inget kan distrahera längre, nu är stunden kommen att ta tag i det och börja bearbeta.
Börja vandra på stigen av öppna infekterade sår med mina saltfyllda skor.
Det måste göras, måste måste måste.
Otrohet.
Är det någonsin ok att vara otrogen? Jag tycker inte det är ok men jag kan förstå att en del gör det, som tex jag själv har ju gjort det tidigare i mitt liv.
Ok eller inte ok, det jag facineras mest av är inte dessa engångs-händelser på personalfesten med den där snygga kollegan eller brevbärarn som man har flörtat med lite vilket resulterar i en natt av lite skyldigt sex som man ångrar på direkten med hela kroppen. Man nästan kräks av tanken på vad man har gjort och skulle aldrig göra det igen, utan det är dessa planerade och ofta förekommande otroheterna. Alltså som när man har en älskare/älskarinna.
Om man är älskarinnan så följer man kanske med på någon konferans i en annan stad, man kanske blir uppringd mitt i natten och öppnar dörren för en snabbis.
Sen går vedebörande hem till sin flickvän/fru och eller utan barn och bara går på som om inget har hänt?
Hur fungerar det?
Det som skrämmer mig mest är att det verkar vara så lätt att ta till så fort det blir lite struligt i förhållandet ett tag men man vill inte göra slut. Då är man otrogen med någon istället och man skäms inte för det!
Gud vad jag låter som en moralkärring nu men det känns som att man inte kan lita på någon eftersom alla gör det! Jag menar, ärligt, hur många gånger har man inte hört folk i sin omgivning säga dessa ord:Jag trodde aldrig att HAN skulle göra det eller: hur kunde HON, vi som har det så bra?
Har man igentligen någon säkerhet på att det inte kan hända?
Nej och det är det som skrämmer mig.
Det är ju inte konstigt att folk blir cyniska i världen iallafall det säger jag bara.
Livet förändras (varning för mamma-sentimentalitet deluxe)
Det senaste två åren har ju förändrat allt.
I flera år jobbade jag på Bolanche och tiden jag inte jobbade spenderade jag mest med Emma eller nåt av mina syskon, slappandes på nåt fik eller hemma i lägenheten. Tänk om man DÅ kunde uppskatta hur skönt det var att bara ta hand om sig själv och endast se till att mätta sin egen mun. Man kunde vara pank en vecka innan lön utan att det gjorde något, man kunde ju äta nudlar och knäckebröd varje dag tills kulorna rullade in på kontot, inga problem. Nu fungerar det iinte riktigt så längre. Det förändrades samma dag som plusset uppenbarade sig på stickan, känslan av ansvar började infinna sig, sakta gick det men den smög sig på och vips 9 månader senare så var föremålet för ens ansvar ute i luften att ta på.
Pengar måste alltid finnas till mat och kläder och oväntade utgifter, saker går sönder, blöjor måste ju finnas annars får man springa efter med trasa då men hur kul är det?
Men innan allt detta så tog man för givet att man skulle få duscha när man ville och sova när och hur länge man hade lust med. Idag är det lyxvaror. Man uppskattar sällan det kan har förens det är borta och så är det ju med allt men jag vill ibland bara skrika rakt ut när jag hör folk säga saker som: Jag har haft så tråååkigt som bara har legat på soffan hela dagen och kollat på film/tv men sen inser jag att det självklart är tråkigt för dem som gör det så ofta. Samma sak hade för mig varit rena himmelriket att få göra en dag och då ska det inte finnas tvätt att grejja med, disk att diska eller en toa att städa så långt ögat når.
Nu låter det som att det bara är drygt att ha barn och så är det ju verkligen inte, det är det bästa jag har gjort i mitt liv, min son.
Han kan få mig att känna sån kärlek och värme att jag kan få tårar i ögonen bara av att tänka på honom, jag saknar honom när han är borta fast jag tycker att det är skönt också naturligtvis men han finns alltid i mina tankar och jag kan komma på mig själv på bussen tex. med att sitta och småle åt något han har gjort.
Han gör mig så stolt när han gör något nytt han har lärt sig och samtidigt som han kan få mig att bli helt tokig av frustration så att tårarna sprutar så kan han samma minut få mig att skratta och glömma på en sekund vad jag var arg över.
När han kommer och ger mig en kram spontant så går en våg igenom mig av värme och kärlek så allt negativt som finns runtom bara suddas ut.
Herregud vad sentimeltalt det blir haha men sanningen är den att alla klyschor stämmer, iallafall 98% av dem.
Man kan inte föreställa sig känslan innan man själv är där.
Sen tycker jag att det är viktigt att man behåller sin egen person också och inte går helt upp i barnet och förtränger att man har haft ett liv innan för det tror jag man blir en bättre förälder om man kommer ihåg.
Min bästa kompis sa till mig när jag hade dåligt samvete föratt jag skulle göra nåt, jag minns inte vad men jag hade dåligt samvete iallafall och hon, denna visa kvinna sa just det, att hon trodde man blev en bättre mamma/pappa om man gjorde saker på egen hand ibland och bara fick vara just personen man är, inte mamma eller pappa just för stunden och jag kunde inte sagt det bättre själv.
Gymnasiefunderingar
Det är sån grym skillnad på utbildningarna nu mot hur det var när jag skulle börja gymnasiet för ca 10 år sedan, tur är väl det iof men när jag tänker efter så var det inte bara mitt eget fel att jag inte var engagerad nog att få bra betyg.
Jag gick på media på hagaskolan och mycket har hänt sen dess, lokalerna är renoverade, utrustningen är ju mer up to date än den vi fick dra runt med. Låt mig måla upp en bild för er: Filmkamerorna var så stora att vi fick lov att ha med på axeln föratt kunna filma med dem, nån digital kamera var inte att tala om här.
Foto kamerorna var under all kritik, det fanns om jag inte minns helt fel EN digitalkamera på 3 årskurser... en...
fotolabbet var iof mysigt men herregud vad pittoreskt det var, det skulle kännas mer "inredning" om man befann sig i en hydda i sahara.
Lärarna hade gett upp hoppet, inte alla men nästan. Media var känt som den linje du sökte dig till om du var skoltrött och inte orkade plugga speciellt mycket utan bara ville lalla runt och ha kul. Min syo på högstadiet sa t.o.m det rakt ut. Det säger ju en del och visst, det fanns några i min klass som pluggade och gjorde super ifrån sig trots att det inte var en plugglinje och i ärlighetens namn hade jag kunnat få toppbetyg om jag bara hade ansträngt mig lite.
Men vad gjorde jag istället?
Jo jag var olyckligt kär större delen av gymnasiet och skolkade mycket föratt slippa se människan som hade enligt mig krossat mitt hjärta (man var ju ganska dramatisk på den tiden, kanske borde gått estet?) eftersom han gick i min klass. Istället fikade jag en helt del, varje dag föratt vara exakt. Jag släpande med mig Erik, han var ler och jag långhalm.
Vi satt på flamingo då som på den tiden hade öppet alla dagar utom söndagar (men då fanns ju engelska och skrubben om det sög i kaffe/öltarmen) och till ljudet av counting crows som de alltid spelade så satt vi och försökte fundera ut livets mysterium, skvallrade och var varandras psykologer.
När jag väl var i skolan så roade jag och Madde oss med att flytta skåpen som det satt hjul på och spela död i trappor eller åka skatebräde genom korridorer.
Men det är ändå roligt att tänka tillbaka på det och det gör jag alltid på hösten för det var på hösten det var som jobbigast men också mysigast att vara i skolan litegrann på förmiddagen och sen gå ner på stan och sätta sig med vänner, ett stort glas kaffe, litet paket prince och ett brustet hjärta.
Samtidigt som jag känner att det vore trevligt att resa tillbaka till en oktoberdag 2001 så känner jag också hur skönt det är att jag hade fel.
Att det brustna hjärtat bara behövde en liten lätt lagning, jag blev en vettig människa och jag har inte gjort så många stora misstag som jag trodde att jag skulle göra eftersom jag var en sån hopplös människa enligt mig själv.
Men vilket personligt inlägg det här blev då haha
Sara Pedersen= Jojobloggaren.
Förkyld.
Finns det onödigare än förkylningar? Njaa jag skulle inte tro det men som tur är finns det ipren och ett slut på eländet.
Den här veckan som kommer har jag fullspäckat shema för första gången tror jag haha eller ja, man har ju alltid hundra tusen saker att göra hemma och så men inte när jag ska ränna runt massa.
Måndag ska jag jobba
Tisdag jobba och sen åker med bästa Bäcshteen till Midde och Sidney som fyllt ett år (!) med present
Onsdag blir det dagis en sväng på förmiddagen och sen möte i borlänge
Torsdag vet jag att det var nåt men jaghar glömt vad nu haha hoppas det dyker upp då..
Fredag jobba, hämta Lill på dagis o sen hem o umgås med Erik och Robert
Skoj skoj =)
Nu är min syster snart på ett plan till USA!!! Helt sjukt va långt bort hon ska och jag är nervös och rädd men också så himla glad att hon får möjligheten att åka, det behöver hon. Få känna att hon kan själv liksom utan att mamma ska vara där o peta o gröta och även jag haha jag är också bra på det.
Planet lyfter om en timme och en kvart.... då ska hon vara uppe i ett plan hur högt som helst haha det är heeelt sjukt det.
Men det ska bli kul att få se kort därifrån sen och höra om resan men ska jag vara ärlig så har jag nog inte fattat än att hon ska åka =)
Jag längtar efter Emma Anna Elisabeth Bergsten!! Vi hinner inte träffas ens i närheten så mycket som jag skulle vilja men det är väl vuxenlivet det, hej och välkommen jobb och barn, hejdå fritid och sånt.
Nej vad pessimistiskt det lät.. jaja nu ska jag tråla vidare, tvätten hänger inte sig själv tydligen fast jag har väntat i över en timme.. och det ska vara 2010?
Idag är jag less..
Så fruktansvärt less på folk. Jag är less på folk som är less också vilket betyder att jag är less på mig själv.
Jag tror inte det finns en enda jag skulle orka umgås med idag, jag skulle bara vilja åka ut i skogen med dvd-boxen satc och massa saker att äta o bara skärma av från alla andra ljud och människor.
Det känns som att någon har dragit ner min rullgardin men jag får ändå inte sova?
Ni vet dom där dagarna när man verkligen hatar alla ljud? Idag är en sån dag. Det enda ljudet jag skulle kunna tänka mig är Alexanders babbel och skratt men han gör ju även andra ljud som är skitdryga att lyssna på. Som tex. när han går omkring o ylar, uuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuhh i tid och otid föratt han är förkyld nu och vill ha 100% uppmärksamhet men han vill ju ändå inte att jag ska bära honom eller krama honom. Han vet inte vad han vill helt enkelt och det vet inte jag heller ibland. Det är liksom inte grin heller och inte skrik men det är förstadiet till det så det kan när som helst bryta ut i endera det ena eller andra.
Nej nu ska jag nog gå in i köket och kolla om jag orkar diska eller om jag ska skita i det o dricka en nutrilett till lunch istället.
Jag vägrar laga mat när det är disk i köket.
Surfittan, over and out.
Vuxensällskap
Ibland kan man som småbarnsmorsa bli lite svältfödd på det. Man sitter och pratar bebisprat (ja man gör det utan att man är medveten om det ibland) och ens barn, iallafall mitt då som inte kan prata, svarar med "titta" "dä" bababababababa dadadadada och dyl.
Just nu är jag äckligt, ja helt absurt sugen på att sitta med en vuxen människa och bara prata om allt mellan himmel och jord. Får ta och styra upp det någon dag här framöver.
Vaddå I-landsproblem?
Annars håller vi på med inskolningen på dagis nu och kör sista dagen imorgon. Då ska vi vara med på frukosten och efter den ska vi vinka och säga hejdå och gå hem föratt sen hämta runt halv två om det inte blir kris och personalen får ringa efter oss. Peronalen på Alexanders dagis är underbara känner jag, dom är riktiga människor! Jag har nog haft lite förutfattade meningar om dagispersonal innan, att de är stela och liksom lite för pedagogiska. Svårt att förklara hur jag menar men jag tror barn behöver lite vanliga maneèr också av vuxna runtomkring dem och inte bara textbook behavior om ni är med på hur jag menar.
Mina hurtbullefasoner torkade ihop som gammalt vetebröd gör också, MEN jag har kommit på att jag kommer ju att promenera till och från dagis en gång om dagen minst iallafall så där är det ju en halvtimme tjiihooo folkhälsan är räddad!
Sen att jag kommer latmaska mig till en busshållsplats när jag ska ner till stan igen föratt ta bussen till Borlänge och skylla på att det tar för lång tid att gå.. det är en annan femma det =)
Jag ska göra ett politiskt inlägg senare i veckan. Det kommer bli ett kilometerlångt.
Inskolning
Imorgon blir min lilla bäbis ett barn. Han ska börja på dagis! Jag satt och tittade på kort på honom när han var nyfödd idag och först tittade jag på skärmen, sen på Alexander när han lekte brevid mig o så på skärmen igen och tillbaka. Det är ju helt sjukt vad fort det har gått.... Han är ju stoor nu! Fast ändå är han min bäbis =) jajaja fjantmamman har talat.
Vi var på ÖF i borlänge idag och han sprang o kring och lekte som om jag inte ens var där, ibland kom han och gav mig nån grej bara men sen var det fullt ös igen. Tror inte det blir några problem för honom på dagis men vem vet.
Nu ska jag fortsätta kolla på världens töntigaste film ever... Miss secret agent.
Undrar om Sandra är stolt över dom filmerna....
Familjen sover och jag funderar..
Jag satt härom kvällen och tittade på olika bloggar, Kissies bl.a, nån på finest o.s.v.
vad är det som har gått fel??? Vad hände liksom? Jag skulle skämmas ögonen ur mig om jag var Kissies mamma, bara som exempel nu.. Hon har ju blivit ett monster! Jag skulle gråta mig till sömns varje natt som hennes stackars mamma och undra vad i helvete jag gjort för fel och varför detta spraytanade freak har ätit upp min dotter?
Och hon är ju inte ensam om att se ut och bete sig sådär heller, det är ju nästan det som är mest tragiskt av allt..
Jag försöker tänka mig hur hon såg ut innan alla operationer och utan det superstora håret som gör att hon ser ut som en sån där docka med liten kropp och stort huvud.
Hon var säkert hundra gånger sötare och framför allt: NATURLIG! Jag kan inte fatta att folk vill se ut sådär!
Jag är verkligen långt ifrån perfekt men jag har hellre min sladdriga jag-har-fött-barn-mage och lite mindre läppar och narutlig hudton än att se ut sådär.
Tänk er om stureplan skulle brinna ner med alla dessa plastdockor i, snacka om giftig rökutveckling...
Jag vet att jag är fördomsfull och det handlar inte alls om att jag är avundsjuk för jag är så långt ifrån sådär ytlig och självupptagen som dom är men jag tycker det är tragiskt att dom som redan är söta och ser bra ut förstör det med att göra om sig så extremt?!?! Ok, större tuttar, fine. Jag skulle också kunna tänka mig att fixa lite här och där men bara marginella saker, INTE två bowlingklot eller läppar som ser ut som jag har gått en vända i ringen mot självaste Mike Tyson.
Måste det inte ha blivit nåt fel nånstans?
Är det här framtiden?
Ryggfan..
Vad har jag lyckats med nu då?? Ont gör det och stel känner jag mig... Hoppas det går över tills imorgon annars vette fan hur jag ska orka åka till borlänge...
Tänkte åka dit en sväng och gå till ÖF om Alexander inte är lika snuvig som idag, man vill ju inte bli lynchad av andra morsor/farsor som blir livrädda när dom ser en prick snor utanför en nästipp.
Han har ju inte haft feber sen i måndags och då var det bara litegrann så det borde funka.
Jag är i behov av kläder.... nåt fruktansvärt... jag har byxor eller ja leggings heter det väl men ingenting att ha till dom! Det är inte pengarna som är det största problemet heller, det är att jag har noll koll på vad jag passar i... jag behöver ha med mig en pers. shopper. Nån som har koll, nån som kan dölja mina mindre smickrande attribut med snygga kläder och inte tält eller nåt tantigt.
Nån som känner dig villig att anta uppgiften?
Det kan bli svårt jag vet men hur skönt vore det inte med en summa pengar och sen bara släppa lös någon kunnig att samla in några plagg och man har bara lite att säga till om själv.
Jag måste!!!!! Nuuuu!!!!
