Utveckling!
Nu händer det mycket i min lilla pojkes huvud, det är så häftigt att vara med och se när han blir mer och mer personlighet! Han är envis och har exptionellt minne... det går inte att förvilla bort en tanke eller något man har lovat där inte, då kommer humöret fram.
Han har nog fått mycket av tempramentet från mammas sida av släkten, mammas farmor var inte att leka med hon inte, HON hade humör! När hon bodde på hemmet innan hon gick bort så hade hon en speciell plats i soffan där de samlades och satte sig någon där så fick dom veta att dom levde haha jag hoppas det är lika mycket krut i mig när jag är över 90.
Han har sina ritualer för sig också som bara MÅSTE göras, han MÅSTE fixa till stenarna som agerar dörrstopp nere i trapphuset innan vi kan gå upp....VARJE GÅNG! Och så jag då med min otåliga sida som bara vill gå upp på en gång och det är bara en av alla saker han har för sig. Låt oss säga såhär, mitt tålamod är gigantiskt om man jämför med innan jag fick barn, det är antingen det eller att få en ursinnig unge som skriker sig blå i ansiktet.
Ibland skulle jag vilja veta exakt hur han tänker, få vara i hans huvud en dag och se världen ur hans synvinkel, det hade varit spännande!
Ikväll är jag ensam hemma som de flesta kvällarna, folk frågar mig ofta om jag inte tycker det är ensamt och trist att vara själv men jag tycker för det mesta att det är skönt, jag har ett visst behov av att få vara ensam, kanske lite mer än andra som det verkar.
Jag behöver få lugnet som ensamhet ger, det är avkopplande på något vis.
Ja självklart tycker jag det är avkopplande fast Jonas är hemma eller om jag umgås med vänner men det är på ett annat plan.
Jag hoppas jag någon gång har råd att köpa ett litet hus i skogen som jag kan åka till ibland och koppla bort allt, men det räcker med ibland, jag älskar ljudet av staden också, det har ett betryggande brus på något sätt.
Kommentarer
Trackback
