sirresirre

Jag gick på media på hagaskolan och mycket har hänt sen dess, lokalerna är renoverade, utrustningen är ju mer up to date än den vi fick dra runt med. Låt mig måla upp en bild för er: Filmkamerorna var så stora att vi fick lov att ha med på axeln föratt kunna filma med dem, nån digital kamera var inte att tala om här.

Foto kamerorna var under all kritik, det fanns om jag inte minns helt fel EN digitalkamera på 3 årskurser... en...

fotolabbet var iof mysigt men herregud vad pittoreskt det var, det skulle kännas mer "inredning" om man befann sig i en hydda i sahara.

Lärarna hade gett upp hoppet, inte alla men nästan. Media var känt som den linje du sökte dig till om du var skoltrött och inte orkade plugga speciellt mycket utan bara ville lalla runt och ha kul. Min syo på högstadiet sa t.o.m det rakt ut. Det säger ju en del och visst, det fanns några i min klass som pluggade och gjorde super ifrån sig trots att det inte var en plugglinje och i ärlighetens namn hade jag kunnat få toppbetyg om jag bara hade ansträngt mig lite.

Men vad gjorde jag istället?

Jo jag var olyckligt kär större delen av gymnasiet och skolkade mycket föratt slippa se människan som hade enligt mig krossat mitt hjärta (man var ju ganska dramatisk på den tiden, kanske borde gått estet?) eftersom han gick i min klass. Istället fikade jag en helt del, varje dag föratt vara exakt. Jag släpande med mig Erik, han var ler och jag långhalm.

Vi satt på flamingo då som på den tiden hade öppet alla dagar utom söndagar (men då fanns ju engelska och skrubben om det sög i kaffe/öltarmen) och till ljudet av counting crows som de alltid spelade så satt vi och försökte fundera ut livets mysterium, skvallrade och var varandras psykologer.

När jag väl var i skolan så roade jag och Madde oss med att flytta skåpen som det satt hjul på och spela död i trappor eller åka skatebräde genom korridorer.

Men det är ändå roligt att tänka tillbaka på det och det gör jag alltid på hösten för det var på hösten det var som jobbigast men också mysigast att vara i skolan litegrann på förmiddagen och sen gå ner på stan och sätta sig med vänner, ett stort glas kaffe, litet paket prince och ett brustet hjärta.

Samtidigt som jag känner att det vore trevligt att resa tillbaka till en oktoberdag 2001 så känner jag också hur skönt det är att jag hade fel.

Att det brustna hjärtat bara behövde en liten lätt lagning, jag blev en vettig människa och jag har inte gjort så många stora misstag som jag trodde att jag skulle göra eftersom jag var en sån hopplös människa enligt mig själv.

Men vilket personligt inlägg det här blev då haha

Sara Pedersen= Jojobloggaren.

Den här veckan som kommer har jag fullspäckat shema för första gången tror jag haha eller ja, man har ju alltid hundra tusen saker att göra hemma och så men inte när jag ska ränna runt massa.

Måndag ska jag jobba

Tisdag jobba och sen åker med bästa Bäcshteen till Midde och Sidney som fyllt ett år (!) med present

Onsdag blir det dagis en sväng på förmiddagen och sen möte i borlänge

Torsdag vet jag att det var nåt men jaghar glömt vad nu haha hoppas det dyker upp då..

Fredag jobba, hämta Lill på dagis o sen hem o umgås med Erik och Robert

Skoj skoj =)

Nu är min syster snart på ett plan till USA!!! Helt sjukt va långt bort hon ska och jag är nervös och rädd men också så himla glad att hon får möjligheten att åka, det behöver hon. Få känna att hon kan själv liksom utan att mamma ska vara där o peta o gröta och även jag haha jag är också bra på det.

Planet lyfter om en timme och en kvart.... då ska hon vara uppe i ett plan hur högt som helst haha det är heeelt sjukt det.

Men det ska bli kul att få se kort därifrån sen och höra om resan men ska jag vara ärlig så har jag nog inte fattat än att hon ska åka =)

Jag längtar efter Emma Anna Elisabeth Bergsten!! Vi hinner inte träffas ens i närheten så mycket som jag skulle vilja men det är väl vuxenlivet det, hej och välkommen jobb och barn, hejdå fritid och sånt.

Nej vad pessimistiskt det lät.. jaja nu ska jag tråla vidare, tvätten hänger inte sig själv tydligen fast jag har väntat i över en timme.. och det ska vara 2010?

Jag tror inte det finns en enda jag skulle orka umgås med idag, jag skulle bara vilja åka ut i skogen med dvd-boxen satc och massa saker att äta o bara skärma av från alla andra ljud och människor.

Det känns som att någon har dragit ner min rullgardin men jag får ändå inte sova?

Ni vet dom där dagarna när man verkligen hatar alla ljud? Idag är en sån dag. Det enda ljudet jag skulle kunna tänka mig är Alexanders babbel och skratt men han gör ju även andra ljud som är skitdryga att lyssna på. Som tex. när han går omkring o ylar, uuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuhh i tid och otid föratt han är förkyld nu och vill ha 100% uppmärksamhet men han vill ju ändå inte att jag ska bära honom eller krama honom. Han vet inte vad han vill helt enkelt och det vet inte jag heller ibland. Det är liksom inte grin heller och inte skrik men det är förstadiet till det så det kan när som helst bryta ut i endera det ena eller andra.

Nej nu ska jag nog gå in i köket och kolla om jag orkar diska eller om jag ska skita i det o dricka en nutrilett till lunch istället.

Jag vägrar laga mat när det är disk i köket.

Surfittan, over and out.

Just nu är jag äckligt, ja helt absurt sugen på att sitta med en vuxen människa och bara prata om allt mellan himmel och jord. Får ta och styra upp det någon dag här framöver.

Vaddå I-landsproblem?

Annars håller vi på med inskolningen på dagis nu och kör sista dagen imorgon. Då ska vi vara med på frukosten och efter den ska vi vinka och säga hejdå och gå hem föratt sen hämta runt halv två om det inte blir kris och personalen får ringa efter oss. Peronalen på Alexanders dagis är underbara känner jag, dom är riktiga människor! Jag har nog haft lite förutfattade meningar om dagispersonal innan, att de är stela och liksom lite för pedagogiska. Svårt att förklara hur jag menar men jag tror barn behöver lite vanliga maneèr också av vuxna runtomkring dem och inte bara textbook behavior om ni är med på hur jag menar.

Mina hurtbullefasoner torkade ihop som gammalt vetebröd gör också, MEN jag har kommit på att jag kommer ju att promenera till och från dagis en gång om dagen minst iallafall så där är det ju en halvtimme tjiihooo folkhälsan är räddad!

Sen att jag kommer latmaska mig till en busshållsplats när jag ska ner till stan igen föratt ta bussen till Borlänge och skylla på att det tar för lång tid att gå.. det är en annan femma det =)

Jag ska göra ett politiskt inlägg senare i veckan. Det kommer bli ett kilometerlångt.

Vi var på ÖF i borlänge idag och han sprang o kring och lekte som om jag inte ens var där, ibland kom han och gav mig nån grej bara men sen var det fullt ös igen. Tror inte det blir några problem för honom på dagis men vem vet.

Nu ska jag fortsätta kolla på världens töntigaste film ever... Miss secret agent.

Undrar om Sandra är stolt över dom filmerna....

vad är det som har gått fel??? Vad hände liksom? Jag skulle skämmas ögonen ur mig om jag var Kissies mamma, bara som exempel nu.. Hon har ju blivit ett monster! Jag skulle gråta mig till sömns varje natt som hennes stackars mamma och undra vad i helvete jag gjort för fel och varför detta spraytanade freak har ätit upp min dotter?

Och hon är ju inte ensam om att se ut och bete sig sådär heller, det är ju nästan det som är mest tragiskt av allt..

Jag försöker tänka mig hur hon såg ut innan alla operationer och utan det superstora håret som gör att hon ser ut som en sån där docka med liten kropp och stort huvud.

Hon var säkert hundra gånger sötare och framför allt: NATURLIG! Jag kan inte fatta att folk vill se ut sådär!

Jag är verkligen långt ifrån perfekt men jag har hellre min sladdriga jag-har-fött-barn-mage och lite mindre läppar och narutlig hudton än att se ut sådär.

Tänk er om stureplan skulle brinna ner med alla dessa plastdockor i, snacka om giftig rökutveckling...

Jag vet att jag är fördomsfull och det handlar inte alls om att jag är avundsjuk för jag är så långt ifrån sådär ytlig och självupptagen som dom är men jag tycker det är tragiskt att dom som redan är söta och ser bra ut förstör det med att göra om sig så extremt?!?! Ok, större tuttar, fine. Jag skulle också kunna tänka mig att fixa lite här och där men bara marginella saker, INTE två bowlingklot eller läppar som ser ut som jag har gått en vända i ringen mot självaste Mike Tyson.

Måste det inte ha blivit nåt fel nånstans?

Är det här framtiden?

Tänkte åka dit en sväng och gå till ÖF om Alexander inte är lika snuvig som idag, man vill ju inte bli lynchad av andra morsor/farsor som blir livrädda när dom ser en prick snor utanför en nästipp.

Han har ju inte haft feber sen i måndags och då var det bara litegrann så det borde funka.

Jag är i behov av kläder.... nåt fruktansvärt... jag har byxor eller ja leggings heter det väl men ingenting att ha till dom! Det är inte pengarna som är det största problemet heller, det är att jag har noll koll på vad jag passar i... jag behöver ha med mig en pers. shopper. Nån som har koll, nån som kan dölja mina mindre smickrande attribut med snygga kläder och inte tält eller nåt tantigt.

Nån som känner dig villig att anta uppgiften?

Det kan bli svårt jag vet men hur skönt vore det inte med en summa pengar och sen bara släppa lös någon kunnig att samla in några plagg och man har bara lite att säga till om själv.

Jag måste!!!!! Nuuuu!!!!