sirresirre

Musik tar en verkligen tillbaka i tiden, behöver ingen maskin här inte.

Lars Winnerbäck: Soundtracket till filmen om min ungdom, allt sammanfattas i texterna och när jag lyssnar på honom så är det alltid regn och höst och jag går på hagagymnasiet med mina svarta underground kängor och rött hår, drack alltid kaffe i timmar på flamingo med alla jag hängde med och rökte så mycket cigg att jag skakade av allt koffein och nikotin på vägen hem till min etta i forsa på 20.5 kvm

Joseph Arthur: När jag flyttade från Mora, bodde hemma en månad och hängde med Lillebror och världens bästa Emma jämt i hennes etta på dagny med loftsäng som jag var livrädd att gå upp i haha jag trodde väl att jag skulle bryta nåt. Mackaroner och köttbullar till middag varje dag och alltid påväg på fest med Emma och kassar fulla med carlsberg

Anna Thernheim: Jag och Emma ligger och är bakis i hennes tvåa på dagny (som hon skaffade efter ettan) och vaknar till detta som varit på hela natten.

Smashing Pumpkins: Ett förvirrat ögonblick på gymnasiet när mitt hjärta var helt söndermalet i en köttkvarn, herregud vad man kan vara förkrossad i tonåren och vad härdad jag känner mig när jag jämför med denna tid och nu.

Jeff Buckey: Ett av många snedsteg i livet, förhoppningar och grusade drömmar anno 2004-2007.

Train: Ensam i en tom lägenhet i Mora med endast ett stort akvarium som sällskap samt en lika stor misär i väntan på att få komma hem till Borlänge där jag hörde hemma men ändå med sorg i hjärtat att lämna något jag hade trott så hårt på.

Gwen Stefani: Göteborg, min och lillebrors lägenhet på stan, evigt plockande av ölburkar och sovande män på balkongen. Gilmore girls på tv varje dag och en kombo (kallas det så när man bor med en kompis?) som borstade mitt hår jämnt när jag ville det i världens skönaste gröna soffor. Valiumsofforna kallade vi dom för man somnade alltid så fort man la sig i dom.

The list goes on men det skulle ta dagar att skriva resten.

När jag tänker på den tiden eller dom tiderna kanske man ska säga för det är verkligen olika epoker i mitt liv så känns allt väldigt snurrigt, som att jag konstant åkte karuseller dygnet runt och minnena är lika snurriga men när jag hör dessa låtar så får jag klarare minnen, nästan så jag kan se mig själv gå där på walintorget 21 år gammal och hjärtklappning av olika anledningar. Jag visste lite då om hur det fungerade, alltså jag var ju inte dum i huvudet heller, de flesta som känner mig skulle nog säga att jag var ganska skärpt och fötterna på jorden och det hade jag också men mitt huvud var ute och flög hela tiden.

Folk säger ju att det är delvis livet som formar en till den man är och det håller jag med om, jag är glad över att ha fått uppleva så mycket endå både bra och dåliga saker för det har ju gjort mig till den jag är, låter klyshigt men jag hade inte velat vara på något annat sätt.

Nu ska jag nog göra nåt vettigt eller inte....