Jag läser ganska mycket bloggar och så har jag ju facebook som typ 98% av jordens befolkning och jag måste säga detta. Att läsa om att varje dag är underbar och att man älskar sin familj och dyl. ger mig ingenting, visst ett sådant inlägg då och då tycker jag inte gör något men kom igen. Det finns väl mer?? Som resten av världen tex? Att läsa tex. min vän Lisas blogg är rent befriande. Hon skriver precis hur det är! Vissa dagar vill hon hylla sina barn och livet är vackert och i nästa inlägg vill hon sälja dem på blocket, gå ut och dricka vin och vara 21 igen. Hon skriver om verkligheten. Det är bara ett exempel på en blogg jag tycker om och jag säger inte att det måste vara bitta inlägg föratt det ska vara bra men det är inte kul att läsa inlägg efter inlägg om puttinutt och gulligull! Tyvärr! Jag är ledsen om jag trampar någon på tårna nu men det verkar som att folk är så rädda föratt sväva ut lite eller skriva nåt negativt om tex. sina barn eller sambo eller dyl. Jag menar, folk klagar ju på sitt jobb och vädret hela dagarna, varför inte säga nåt om det andra i sitt liv? Jag älskar att läsa när folk skriver det som folk tycker och känner men som de flesta inte skulle erkänna. Sånt är real! Ge mig mer av det och mindre sagovärld med perfekta lintottar och mammor/pappor som har ett konstant colgate-leende och påstår sig aldrig vara trötta eller less.
Allt luktar inte bullar jämt, ibland smyger sig en doft av sur mjölk in också och det behöver man inte skämmas för!
Fram med det bara! Om fler gör det så tror jag att mycket prestationsångest skulle förvinna i samhället också för då skulle man få se att det finns fler som inte vet hur man gör, misslyckas, skiter i att göra det man ska.
Igår var Lisa här med sina bedårande ungar, jag har paxat Eira till Alexanders blivande brutta, vi ska ha skitsnygga barnbarn har vi bestämt så dom måste fixa det. Nånting kan man väl få kräva i retur för sveda och värk?
Vi käkade hallonpaj och ungarna härjade lite, kollade på i drömmarnas trädgård och vi fick snacka lite, vi bestämde dock att vi måste styra upp en vinafton så vi kan prata på riktigt, barnen har ju en tendens att avbryta 200 gånger i ett samtal. Jag tog ju kort också men dom ligger på kameran och jag vet inte vart sladden är men man kanske kan sätta i kortet igen och lägga över dom dit?
Ja nu ska jag fixa gröt till Alexander och förhoppningsvis få honom att sova lite, sen blir det fan en långpromenad idag innan Herr och Fru Kamph kommer o hälsar på!
