After work?
Idag ska jag, min syster, Robert aka Bjuggen och Roger Olsson gå på after work. Sitter det ihop eller? Nån ordpolis kanske kan hjälpa mig med en kommentar senare? Hur som helst, after work alltså... eller blir det after child för mig? För jag workar ju inte idag.
Det ska iallafall bli supertrevligt att sitta med vuxna människor och prata om icke-barn saker även om jag älskar att berätta om min sons framsteg så kan det vara skönt att komma ur den världen lite.
Mamma-värlen alltså. Tänk att jag sa det! Oj vad många på familjeliv som skulle vilja annmäla mig till soc nu och säga: Människan ska inte ha barn! Hon vill ju ha en egen identiten också och det är ju förbjudet! Hon är ju för guds skull mamma nu! Plocka av henne den stackars ungen på en gång och placera honom hos nån som kommer amma honom tills han är 12 åtminstonde så han får i sig alla antikroppar han behöver!
Serriöst, jag är så less på alla prettomorsor så jag kan spy. Inte göra si och inte göra så. Varför skickar dom inte med en regelbok/bruksanvisning på bb? Jo föratt alla är olika, barn som vuxen och det som är rätt för mig är kanske fel för grannen men inte "fel" för det.
Jag har sett massa olika kategorier av mammor och jag tror jag tillhör nog den där som säger: äh det ordnar sig. Jag oroar mig väldigt lite, ja visst nu ska jag inte ljuga er fulla, jag oroade mig kopiöst i början när han var helt ny och jag inte hade någon kolla på vilket grin som betydde vad och undrade om gallskriket var livshotande?
Ja ni fattar. Så ok, sån är jag och skillanden på min kategori och några andra är att jag inte ser dömmande på andra mammor/pappor. Visst skulle jag göra det om jag såg nån slå sin unge eller skrika så öronen trillade av barnet, men annars icke. Låt alla få köra sin grej liksom. Det är väl så individer skapas har jag fått för mig? '
Sådär nu har moraltanten talat hahaha
Vilken härlig dag.
Tog en promenad på egen hand och svettades, nu får det fan vara nog med lateriet! Jag börjar ju flåsa av att gå upp för trapporna t.om, då har det gått för långt. man tror liksom att man ska "ta tag i det" men det händer ju inget när man har blivit begåvad med noll diciplin så jag tvingar ut mig numera. Kanske är det som kallas diciplin iof.. jaja.
Sen gick Jag o Alvin o Lill till parken o härjade lite. Gunga gick bra för the tiny master men när det kom till att sitta i gruset o känna med fötterna så blev det superläskigt så han fick väl sitta i vagnen o titta på istället.
Jag antar att gruskornen ser större ut ju mindre man är?
Sen åkte Alvin hem till sin mamma och Jonas åkte o repade där han fortfarande befinner sig och jag hade en prefekt plan som lyder som följer:
Mata Lill full med gröt
Bada honom trött
Göra mat till mig o äta medans han sitter trött o leker brevid
Välling o natten
Det var min plan.
Här kommer Alexanders:
Fram till punkt 3 är han med på noterna men sen tycker han att det är en skitbra idè att välta ut min mat på stolen och golvet när jag är i köket o hämtar vatten (hur han ens nådde upp till bordet fattar jag inte)
Sen när det var upptorkat och jag hade tröstat en vettskrämd unge så bestämmer han sig föratt kräkas på hela sig själv.
Alltså, jag fick tvätta en nybadad unge igen, äta en tredjedel av min mat som låg kvar i tallriken och sen natta honom.
Sen att tv:n ballade ur också är ju bara pricken över i så jag sitter nu och väntar på att datorn ska sprängas, att katten ska skita i våran säng och att jag ska få magsjuka eller något liknande. Då vore det ju helt underbart.
Men jag är inte bitter, kom ihåg det.
